Insikt · Projekt
Projekt som skenar stoppas nästan aldrig. Det borde de
Det svåraste beslutet i ett projekt är inte att starta det. Det är att stoppa det när förutsättningarna har ändrats. Jag har sett många projekt som fortsatte långt efter att alla i rummet visste att de borde ha avbrutits.
Siffrorna är tydliga
När Riksrevisionen 2021 granskade statens infrastrukturplanering hade den kalkylerade kostnaden för de projekt som fanns med i två planer i rad ökat med totalt 58 miljarder kronor. Det motsvarade i genomsnitt 39 procent per projekt på bara fyra år. Ökningarna uppstod främst under planeringen, inte under byggandet. Ändå var en av granskningens slutsatser att projekt trots stora kostnadsökningar sällan stoppas.
Det är inget nytt mönster. Redan 2010 visade Riksrevisionen att stora väginvesteringar blev 8–18 procent dyrare än den första plankostnaden, och att redovisningen dolde en del av ökningarna.
De tydligaste exemplen jag har sett finns i stora satsningar på vårdens IT-system. Man har lagt ner så mycket arbete och så mycket pengar att känslan blir att det måste gå framåt, oavsett vad. Samtidigt ser den verksamhet som ska ta emot systemet att det är omöjligt att använda, och i vissa fall rent av farligt. I det läget tar prestigen och egot över. Ingen vill vara den som säger att det inte fungerar, och projektet rullar vidare långt efter att det borde ha stoppats.
Varför ingen drar i bromsen
Det som redan är satsat känns förlorat. Ju mer pengar som har gått åt, desto svårare blir det att säga stopp. Det är mänskligt, men ekonomiskt fel. Det enda som spelar roll är om resten av pengarna är värda det som återstår att få.
Ingen har bestämt i förväg när man ska ompröva. Utan en gräns som utlöser ett nytt beslut glider projektet vidare, en ändring i taget.
Den som rapporterar har ett intresse. Projektledaren vill lyckas och ser gärna problemen som tillfälliga. Det är inte oärligt, men det gör ledningens bild för ljus.
Bygg in rätten att stoppa
Det jag föreslår är att varje större projekt får en tydlig omprövningsgräns redan när det startas. Om kostnaden ökar med mer än till exempel 15 procent, eller om tidplanen försenas mer än ett halvår, ska projektet tillbaka till ledningen som ett nytt beslut, med alternativet att avbryta på bordet.
Det gör det mycket lättare för alla. Projektledaren behöver inte känna att hon misslyckats, och ledningen slipper ta ställning i ett läge där det redan känns för sent.
En fråga till nästa ledningsmöte
Vilket av våra pågående projekt skulle vi starta i dag, om vi visste det vi vet nu?
Om svaret är inget av dem, eller att ni inte är säkra, är det dags för en omprövning.
Källor: Riksrevisionen, granskning av kostnadskontroll i infrastrukturplaneringen (2021) · Trafikutskottets betänkande om Riksrevisionens granskning av stora väginvesteringar (RiR 2010:25)
Nästa steg
Hur ser det ut hos er?
Gör ledningsanalysen om skenande projektkostnader för att se var era risker finns, eller boka 30 minuter med mig om ett projekt som oroar er.