Underhållsskulden som ingen kan sätta en siffra på

Läser man revisionsrapporter om kommunalt fastighetsunderhåll dyker samma mening upp gång på gång. Det går inte att säga hur stor underhållsskulden är. Det låter som en teknisk detalj, men det betyder att ledningen fattar beslut om stora värden utan att veta vad den skjuter framför sig.

Revisorerna hittar samma lucka

I Härryda konstaterade revisorerna att det saknas en analys av kommunens totala underhållsskuld för fastigheterna. I Bromölla skrev de att det inte går att säga med exakthet hur stor skulden är, eftersom underhållsplanerna är för osäkra. I Nacka saknades beräkningar av hur stor den var. Tre kommuner, tre granskningar, samma slutsats.

Jag tycker det säger något viktigt. Det är sällan så att ingen vet att underhållet släpar. Den som går runt i en skola eller ett äldreboende ser det. Det som saknas är någon som har gjort om det till ett underlag som en nämnd eller styrelse faktiskt kan ta ställning till.

Jag har själv sett hur det ser ut när det går för långt. I en kommun hade det akuta underhållet i praktiken ersatt det planerade. Det fanns en underhållsplan, men pengarna gick år efter år till det som redan hade gått sönder. Varje akut åtgärd kostade många gånger mer än om den hade planerats, och till slut var det kommuninvånarna som fick betala, både i skattekronor och i sämre lokaler.

Varför siffran saknas

Jag ser i princip tre förklaringar, och ingen av dem handlar om slarv.

Planen och budgeten lever i olika världar. Underhållsplanen är en lång lista med åtgärder, årtal och belopp. Budgeten bestäms någon annanstans, och där är frågan hur mycket pengar fastighetsavdelningen ska få. Ingen översätter mellan de två.

Det lönar sig på kort sikt att vänta. Uppskjutet underhåll syns inte i årets resultat. Notan kommer senare, som akuta fel, stängda lokaler och större investeringar.

Allt hamnar i samma kolumn. När drift, planerat underhåll, akuta åtgärder och investeringar redovisas tillsammans går det inte att se om underhållet räcker eller om man bara lagar det som går sönder.

Jag känner igen mönstret från mina år som IT-chef. Teknisk skuld i IT-system beter sig likadant. Den är osynlig i budgeten tills något går sönder, och då blir det alltid dyrare än om man hade tagit tag i det i tid.

Det jag skulle göra först

  1. Stickprova planen. Välj tio byggnader och jämför underhållsplanen med vad en besiktning visar. Skillnaden säger mer om planens kvalitet än vilken sammanställning som helst.
  2. Gör om listan till tre siffror. Vad kostar det att åtgärda det eftersatta i dag? Vad kostar det om vi väntar tre år? Vilka byggnader riskerar att slå ut verksamheten?
  3. Fatta ett flerårsbeslut med pengar kopplade till det. Inte en budgetrad som förhandlas om varje höst, utan ett beslut med en ansvarig, en plan och en återrapport varje år.

En fråga till nästa ledningsmöte

Om vi tvingades stänga en byggnad i morgon på grund av eftersatt underhåll – vet vi vilken det skulle bli?

Dröjer svaret har ni samma lucka som revisorerna hittar på andra håll. Det är inget att skämmas för, men det är en tydlig signal om att underhållet behöver bli en ledningsfråga.

Källor: Härryda kommun, granskning av fastighetsunderhåll · Bromölla kommun, revisionsrapport om fastighetsunderhåll · Nacka kommun, rapport 5/2019 om underhåll

Hur ser det ut hos er?

Gör ledningsanalysen om underhållsskuld för att se var ni står, eller boka 30 minuter med mig om ni vill ha en oberoende bedömning av underhållsplanen.